Ytterligare ett exempel (jag känner det som om jag bara kräks ur mig motvilja mot språkanvändare här i dag) på slapphet (eller heter det släppja?) måste väl vara bristen på kunskap att skilja orden att och och åt. Ofta ser man annonser där åskådaren uppmanas att Ta chansen och fynda. De berättar däremot aldrig vilken chans det är de vill att man ska ta, eftersom det ju i den skrivformen blir två skilda handlingar; dels ska man ta chansen, dels ska man fynda.
Bara för att vara lite obstinat ska jag nog börja använda att där det ska vara och, för att jämna ut universum...
Nu är jag nöjd att glad för i dag.
