ordning

När jag var i Skövde fick jag veta att det fanns en så lustig ordgåta om ortsnamnet. Jag minns inte exakt hur den löd, men typ "knuffade de".
Jag fattade inget.
Jo men du vet... "Sköv de". Som i skjuva!

Nej, jag hade ALDRIG hört ordet skjuva förrän jag kom till Skövde och jag har aldrig hört det användas någon annanstans sedan dess heller.

I Lidköping pratade de nästan gulligt.
- Ta fingert och slå nummert ut till lagert.

Men ni som kan skjuva, heter det skjuva sköv, skjuvit, eller vaddå?

Kan det vara den relativa närheten från västra Sverige till Norge? Där finns nämligen ordet "skyve" som betyder "skjuta" (som i "skyve problemene foran seg") eller "knuffa".

Skjuva får mig att tänka på skjuvning som är ett begrepp inom hållfasthetslära.
Nånting kan gå sönder genom vridning, böjning eller skjuvning.

Hittade en länk: http://susning.nu/Skjuva

Minsann! Och ordet, med båda betydelserna, visade sig finnas med i NE också.

skju`va verb ~de ~t
ORDLED: skjuv-ar
SUBST.: skjuvande, skjuvning


1 sakta förflytta ngt (vanl. tungt) föremål [ngt provins.]: om du drar där fram så kan jag ~ där bak
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. skiuva 'skjuta; knuffa'; gemens. germ. ord, besl. med skovel, skuffa, skyffel


2 påverka sektionsyta så att denna strävar att förflytta sig i sitt eget plan om visst material; t.ex. i nitförbindningar som utsätts för krafter vinkelrätt mot nitarna: skjuvbelastning; skjuvpåkänning; skjuvvinkel
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1922; se skjuva 1

klart man säger skjuva! åååh, jag blir lite nostalgisk här. Salt, du skulle höra min kompis E återberätta vad nån sa på akuten: I få för faen inte magpompa mäck, då bler jag ju nöckter!

Eller I rota inte i mi räv, ge faen i mina kåcklebär!

haha. Roy och Roger är INGENTING i jämförelse!