ordning

I en helt annan diskussion (om pop-up fönster) råkade jag sväva ut och komma ifrån ämnet genom att nämna att språkrådet föreslår hålning som svenskt alternativ till piercing.

Diskussionen som följde blev så bra att den förtjänar en egen forumtråd. Kopierar över svaren hit, så fortsätt gärna kommentera här!

rigg wrote:Det var precis min tanke, men det låter lite konstigt. Kollade just på språkrådets webbsida över onödig engelska men de har inget förslag.

Skrattade dock åt deras förslag på piercad (=hålad) och push-up-behå (=lyft-bh). Ibland är det nog bättre att behålla de engelska orden

ordning wrote:Hihi! Så en intimpiercing skulle alltså bli... intimhålad? Intimhålning?

rigg wrote:Hahaha, "intimhålad". Nästan så man ska skriva och fråga språkrådet

vajlan wrote:själv säger jag hålslagen om piercad, men det avspeglar lite för mkt hur jag känner för det, så det är nog inget att ta efter.

rigg wrote:Kroppssmyckad brukar väl användas om piercad? Då funkar det bra med intimsmyckad också!

Ullah wrote:Använder man kroppssmyckad? Lite konstigt, egentligen. Vad är alternativet? Att smycka själen? Själva ordet kroppssmyckad talar inte om just att det är frågan om att göra ett hål i kroppen. Hålslagen verkar vara ett bra uttryck, men jag är väl inne på samma bana om fenomenet som Vajlan.

"Intimhålad" låter lite som den kvinnliga motsvarigheten till "ollad"...

Tänkte ungefär i samma banor som Åsna; hålad låter mer som om det är de mer naturliga kroppsöppningarna som åsyftas, vilket förstås skulle ge en speciell betydelse till ordet intimhålad.

Kanske skulle detta kunna bli ett nytt ord för processen där män byter kön genom kirurgiska ingrepp? Sture blev intimhålad i förra veckan och heter numera Stina.

Haha!!

"Kroppssmyckad"... Då låter det som att man verkligen tycker att själva smyckningen är just det, ett "smycke", dvs något vackert och prydande. Det blir ju nästan en värdering i det. Om man nu inte tycker piercing är snyggt, är det fortfarande "kroppssmyckning" då?

Man kan ju anta att den som gjort kroppssmyckningen tycker att det är snyggt. Avsikten med den är således högst sannolikt att den bör betraktas som ett smycke.

Hmmm... utsmyckning förtsätter väl att det ska vara estetiskt tilltalande? Tänker på graffitti, ibland klotter, ibland konst.

Och så kommer jag att tänka på nåt helt ovidkommande! Jag hade en gång en klasskompis som hade smyckesfobi! Ju större smycken, desto mer äcklad blev hon. En gång fick hon besök av en kompis som hade ett stort halsband på sig, varpå min klassis rusade på toaletten och spydde!
Jag har varken förr eller senare hört talas om smyckesfobi... men jag ska erkänna att vissa piercingar har fått mej att reagera på liknande sätt. Jag ser bara framför mej hur smycket fastnar nånstans och slits av, med blod (och spyor) överallt som följd.

Intimsmycke eller intimsabotage?

Det är ju estetiskt tilltalande för den som tycker att det är snyggt. Alltså för den som iklär sig smycken av olika slag.

Det känns som att den personliga smaken smyger sig in här. Att smaken beblandar sig med objektiviteten.

Ingen skulle väl komma på tanken att INTE betrakta ett par diamantörhängen som smycken, oavsett om man tycker att de är estetiskt tilltalande eller ej. De existerar för att smycka ut dess bärare, alltså är de smycken.

Det bör betraktas på samma sätt oavsett var i eller på kroppen diamanterna sitter...

håller med dig Farbror B, fast jag kommer fortsätta säga hålslagen om piercad, liksom jag kallar i mina ögon översmyckade mänskor för julgranar.

Farbror B wrote:Man kan ju anta att den som gjort kroppssmyckningen tycker att det är snyggt. Avsikten med den är således högst sannolikt att den bör betraktas som ett smycke.

Jag tror att många, i alla fall de som hålar sig extremare inte tycker att det är snyggt, utan hellre för att väcka uppmärksamhet.

Nu tycker jag att vi glider in på frågan om smaken och de där värderingarna igen...