ordning

Hej.

Jag har en evig fråga. Hur kan man vara säker att man blir uppfattad om man använder kpnjunktiv? Jag tycker mycket om dessa former och vet att dom fortfarande användes i flera dialekter. När jag lär, så får mina studenter alltid veta hur att bilda villkormeningar och andra slags satser med såna former. Men men... Jag brukar använda preteritum konjunktiv (t.ex. funne, komme, såge, gåve) när jag till och med pratar, men ofta tittar man förvånat på mej. Men dom flesta svenskarna säger att dom förstår vad dessa former betyder och hur dom ska bildas.

Så, vad är svaret? Är det i alla fall bättre att undgå det eller arkaisera.

P.S. Jag hör till dom som säger "dem Tage, dem Walde" på tyska

Jag tror inte alls att de flesta svenskar vet hur de används, betyder och bildas. Jag använder vissa specifika former av imperfekt konjunktiv (framför allt "vore" och "finge", men inte i vilka sammanhang som helst. Om jag stötte på någon som konsekvent använde konjunktivformerna, både imperfekt (eller preteritum, om du föredrar den termen ) och presens, så hade jag nog tyckt att den människan var lite udda.

Självklart ska du lära ut formerna, och självklart får du använda dem, men du ska vara medveten om att det sänder vissa signaler.

"vissa signaler" låter lite farligt

Apropos, jag föredrog ordet "preteritum" för i den ryska språkskolan använder man det istället för imperfekt mycket ofta

Ja, faktiskt är det bättre å säga "preteritum" tror jag. Imperfekt är nåt annat, det finns såna tempus i romaniska i slaviska språk. Meeeeennn.... Dom är lite nåt annat än det germanska preteritet... I dom där (rom. och slav.) finns det två tempus i stället för ett. Till ex., låt oss se bulgariska:

писах - "jag skrev en gång" (aorist, eller preteritum)
пишех - "jag skrev regulärt" eller "jag höll på och skrev" (imperfekt)
съм писал - "jag har skrivit" (perfekt)

Jag använder termen 'imperfekt' eftersom det var den jag lärde mig i skolan, även om jag vet att 'preterium' nu är det som föredras. Plus att jag blandar ihop det med spanskan där man skiljer mellan imperfekt och preteritum.

Nåja.

Ja, vissa signaler. Alltså, alla ord man väljer att använda, sättet man talar på, dialekt, tonalitet allt det sänder ju ut signaler om vem man är. Det är inget konstigt. Och att använda ett arkaiserat modus är verkligen något som särskiljer. I bästa fall ses det som lite udda, lite coolt, lite språkbevarande (det kan alltså vara positivt), i värsta fall ses det som pretentiöst och nedlåtande. Det kan också innebära att folk faktiskt inte förstår.

Ja, jag tror det är bättre att undgå det, i alla fall.

Ja, det är intressant vad du sa; det är verkligen konstigt att ditt språk an berätta så mycket om dej. Det är detsamma i alla länder. Här hos oss i Ukraina har vi samma saker. Ju flera ryska ord man använder, dess flera "signaler" sänder det. Och det är visst inte bara ryska ord. Det är allt - uttalet, grammatiken, ordena osv. osv..

Nu har jag dålig koll både på Ukraina, men språk är politiskt. Helt klart. En stor den av den nationella identiteten ligger i språket, i modersmålet.

Jag går visst med på det. Det kan finnas ett oändligt tal språk i världen om man bara börjar söka nåra andra kriteria. Och talet kan också förminskas...