ordning

Jag misstänker att Vajlans berättelse handlar om den mörka tiden när sin man var på egna äventyr och Lotta inte mådde så bra. Här kommer en liten fortsättning på Lottas tankar:

Även fast jag skaffat Själv känsla nu kan jag inte glömma sin man, jag undrar vart han e. Man ska nog inte dömma han för hårt. Men vart är han, kanske i Sveitsch eller nått annat ställe, på någon alp topp med någon bimbo, va vet jag. Där sitter dem och äter antrekå när jag går här hemma o less. Dem är så klart tvugna att komma hem sen, hoppas han kommer tebax till mej.

Kapittel två
Imorse när ja vakna så känndes d mycket bättre å ja gick ut me hunden å åt fruck ost o så men nu så e ja lessen igen så ja skrev en dickt till sin man där ja verkligen säjjer d ja känner för han här i dickten

Sen den första gång jag dig såg
var du som på havet en våg
som svallade innom mej
när du titta på mej
me dina ögon som glödde
åt dig jag några barn födde
sen lämna du mej
för en annan tjejj
grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!

Hihi, vilka talanger ni är! Och Åsna som lyckades fånga en hel relation på några få rader, det är poesins makt det för jag kände verkligen det där grrr:et i magtrakten.
Lottaböckerna blir kanske den första serien författad av en hel grupp entusiaster.

Fast sen när ja hade gråtit ett tag så fick ja ändå ta å snyta mig å tängka att D va bäst såsom d skedde. Mia hade nog säkert sakt att man får göra d bästa av d å igentligen e de sant! D e lite jupt, å man blir helt konfudersam när man läser sånnt första gången, men d brukar stämma som hon säjer. Mia Törnblom allså. Nu låter d som jag träffat hon o d har ja inte hon e ju känd o ja e en vanlig tjejj, även fast andra säjer att ja inte alls e vanlig å att ja e "lite småcrazy" men Mia har ja inte träffat tyvärr hon värkar helt underbar! Situationstecknena har ja för ja e ju inte GALEN liksom så där så man fick spärra in mejj, ja e bara lite annor lunda mot andra menniskor. D e jobbit att förklara men Mia säger i hennes bok att läsarna förstår så kära dag bok ja hoppas du förstår.

Men nu altså ska jag berätta om nåt som hännde mej, ja satt o väntade på sin man o då såg jag en värsta hunk som gick för bi o jag ropa på han kom hit o han kom! ijenklien älskar ja ju sin man mäst i värden, o ja har ju föräldraransvar för barnen, men ja stack i väg med hunken, tänk om sin man får reda på d, då tänker han nog där sitter dem, dem ser så lyckliga ut, Lotta o sin hunk, han ser ut som en hocky dommare, hur blir de me mej sin man nu, hur ska ja få tebax lotta. ja så tänkte ja när ja stack me hunken, även fast ja sak nar sin man, vi får se hur de går.

[är det nånsin SÅ illa att folk skriver "sin" om "min"? jag bävar! jag har bara sett fel på sin o hennes/hans, åt båda hållen.. Men TACK Ullah, jag skrattade högt o kluckar ännu.]

Jag ryser och jag skrattar.

Ryser åt språket.

Och skrattar åt att ni parodierar på det. Men ryser ännu mer när jag tänker på att det finns folk som stavar så där på fullaste allvar. Och att jag vill blunda med hela kroppen och inte låta dem kontaminera berättelsen och mina sinnen på det där sättet. Kan de inte bättre så vill jag att de ska låta bli helt.

Och vad är jag för übermänniska som känner så?

Eller gråter jag bara åt att skolan fått så lite att säga till om? Eller gråter jag åt att skolan inte säger till?

jag tror jag gör mig av med lite frustration över den bedrövliga svenska man ser i såväl tidningar som på nätet på det här viset, sånt som "ta tillvara på", "i sakta gemak" o andra vederstyggligheter.

det ska förresten helst inte bara vara stavningen som är fel i min saga, det får vara interpunktion, syntax o allt! gärna den bristande reflektionen bakom också! feel free to join!

Tack själv Vajlan! Höll på att skratta ihjäl mig framför datorn när jag läste din och Åsnas texter. (Har förresten aldrig sett sin blandas ihop med min, men vem vet, den dagen kommer säkert.) Cecilia, visst är det fasansfullt!

Nu måste jag bara länka till en av mina absoluta favoritfanficnoveller. Låt inte formatet skrämma er - den är läsvärd även om man i vanliga fall hatar fanfic. (Det är über, så bekymra er inte om att ni inte har koll på personer.)

http://www.academyofbards.org/halloween ... cream.html

*frust* Hur ska detta sluta?

Jag tror att "sin man" numera är en sorts egennamn för Lottas man. Titta, där går sin man! Dessutom blir det mycket bättre om han hela tiden heter sin man. Även om det blir lite klurigt med syftningen på ett ställe i storyn nedan...

Och Ullah... Jag visste faktiskt inte att det fanns hockeydomare som dessutom var hunkar!

Å sen när ja å hunken hade kommt hem till han satte vi oss och hångla i soffan och liksom naffsade på varan hela tiden å ja ba ville mer liksom men ja tängte oxå på sin man å att det var han ja ville ha ijengklien så de sa ja till hunken men det jorde inge sa han för han ville oxå ha sin man med så han tyckte ja skulle ringa sin man å bjuda dit han så vi kunde umgås alla tre.

Ha ha, domarna var de som fascinerade mig mest när jag var liten och någon gång tittade på hockey med min pappa och farfar (sedan har det aldrig hänt igen). Och visst kallas Lottas man för sin man permanent. Väntar med spänning på fortsättningen av berättelsen!

Men att hångla med nånn annan än sin man och dessutom ha sin man me nä d kan ja änndå inte asseptera d får ju finnas grännser! inte för att ja dömmer tilleksempel min arbets kollega som hade en affär ja menar inte en butik utan att hon träffade en annan än sin man ja allså inte honses man, för hon hade en rikti schit stövel till man & d kan man änndå inte säga om Konny. Konny d är mitt hjärte gull som ja e lite för grymmad på nu ja. men d ska välan gå över d me? D mesta går över tillome livet ju å nu blev ja sådär jup igen! Tänk va som kan hännda me en när man försöker bättra sig som en divid!

"för bättra sej" ska det naturligtvis vara. felåt.