ordning

Ett språk som är så proppfullt av en massa ord med varierande förskjutna betydelser och synonymer!

Men varför har de missat detta?!

Exempel:
Adam tar Bertils cykel.
Byter man ut namnen mot ... pronomen heter det va? ... så blir det

Han tar hans cykel.

Översätt detta till engelska:
He takes his bike.

Översätt detta tillbaka till svenska utan att passera bakåt i historien:
Han tar sin cykel.

Ergo jag galen!

Det här var ett väldigt tydligt exempel. Men om "the 'thing' verbs its whatever" i en komplicerad text och det inte framkommer av fortsättningen om "its" ska betyda "dess" eller "sin".
Vad gör man då?

Kan det verkligen vara sant att denna brist existerar?

"Lagom" är man ju itutad, och en gång i tiden även "syskon", saknar motsvarighet, fast nu finns ju "sibblings" för det senare.

Det är, vad jag har förstått, ganska få språk som skiljer på hans/hennes och sin. Så ja, bristen finns definitivt, och det är en distinktion vi ska vara rädda om i svenskan.

Adam tar Bertils cykel. Adam prend le vélo de Bertil.
Byter man ut namnen mot ... pronomen heter det va? ... så blir det

Han tar hans cykel. Il prend son vélo.

Översätt detta till engelska:
He takes his bike.

Översätt detta tillbaka till svenska utan att passera bakåt i historien:
Han tar sin cykel. Han tar sin/hans cykel.

Följande lilla illustration var bara för att visa att det är likadant i franskan och därmed illustrera mina svårigheter att skilja på hans och sin när jag kom till Sverige som elvaåring! ibland är det mindre avancerade enklare. NU tycker jag det är väldigt trist att höra glin säga hans om sin dock.

Med utgångpunkt från detta borde det finnas en övervägande del tjuvar i dessa länder, eftersom de inte kan skilja på hans och sitt.

Alla språk har sina "brister" eller "luckor" eller vad man vill kalla det, men det går oftast bra ändå eftersom man kan förklara och förtydliga. Det sorgliga är, tycker jag också, när folk inte längre klarar av att använda de finesser som finns i ett språk, som sin och hans/hennes. GAH!

PS: även om du förklarat för mig, Vajlan, att "gah!" är allmänt vedertaget på nätet, så förblir det en hyllning till dig när jag använder det.

Så om man råkar ut för detta i en text (his bike) och blir konfunderad, eftersom det varken på ena eller andra sidan om meningen framgår vems hoj det är då ska man bara sucka och hoppa över och tänka att den stackars författaren inte begriper att man kan göra skillnad.

Suck.

Ursprunget i frågan gäller en mer komplicerad text i en lärobok. Och för mig gör det stor skillnad om vems "hojen" är.

Det må ju gå att precisera bättre tycker jag.

För att precisera skulle väl författaren till texten kunna använda sig av namnet på ägaren ("He takes Bertil's bike"), eller - om det är frågan om "Han tar sin cykel" säga till exempel "He takes his own bike" eller så. Visst måste det finnas sätt att förtydliga.

Håller med ullah.