ordning

Egentligen borde jag nog skriva detta under nån annan kategori, men jag tycker lite synd om denna som står utan inlägg. Nu kanske den får lite skjuts framåt av vajlan och PK mfl.

Jag skulle vilja smårasa över en utbredande förfulning i ungas skrivspråk, men samtidigt känns det lite petigt.
Jag har på sistone sett flera betéenden och nyss ett léende och det ser anskrämligt ut tycker jag, men vad är det som avgör vilka ord som får bära flärp och inte? Muséet, tex.

Teach me tiger! Faschismus muß sein.

aber ORDnungsfrau, ich weiss doch nicht! för mig är det bara ful o fel o konstigt, det finns liksom ingen begriplig förklaring (som det ju gör med sånt som "ryggmatism").

häromdagen noterade jag bruket av ordet "konfundersam". jag frågade om det var ett eget påhitt - ungefär som mitt ord vedervidrig- men fick svaret att "nej, man sa ju så".

för mig låter det som en sammanblandning av fundersam o konfunderad, ungefär som El Sayeds gravade hund, men jag är inte intresserad av att bara "ha rätt", möjligtvis få nån att sluta med slikt oskick, o det var inte läge för rättning i leden där så det fick anstå.

Det gör inget vajlan! Presens K kommer säkert och läxar upp oss. Ja, jag vågar använda en alternativ betydelse där.
Men du, du borde ta med de där nykonstellationerna till nyordskategorin! Ryggmatism, konfundersam och vedervidrig.

Aber hallå, det går inte att blanda ihop ju!! Ryggmatism är en folketymologi. Vedervidrig är ett vajlanskt påfund. Konfundersam är bara fel fel fel. Ju.

Vad nu, kräver du att jag ska skapa en särskild kategori för vajletianska? Ta nu med orden till automagiskt och sluta knorra!

Jag anar att det har sin "analogi" med uttalandet av idéerna, som ju faktiskt stavas så. Men det är ju för att idé stavas så - till skillnad från ide som är nån sorts björnsovplats.

Å andra sidan "att bete sig" borde ju stavas "att beté sig" för att skiljas från bete som är tillgång på hästmat på rot. I så fall. Om det ska finnas nån konsekvens.

Och banán som man äter när man inte är på banan.


Och på tal om tecken ovanför e: Claës. Har inte han ett tvåstavigt namn?

Jamen precis! Du sätter huvudet på spiken där. Svenska språket är fullsmockat av ord som stavas likadant men kan utläsas på olika sätt och har helt olika betydelser.
Borde man då inte markera detta på nåt sätt? Förstå att vara invandrare i detta land!

som stegen man inte får gå under med de andra stegen? som tomten som tomten lander på? som anden i flaskan och inte anden i anden? visst är det svårt, men nog tror jag besvärligheterna finns i andra språk. inte SAMMA eller likadana besvärligheter men lika svåra.

förövrigt hade jag jättesvårt med samma o likadan när jag kom till Sverige. det och så uttalet av beundra (diftongen) och så hans och sin. hans och sin tycks ju svenskar ha svårt för numera så jag kanske inte ska skämmas i efterskott. dessutom berodde det på att jag kom från ett system där man inte gör skillnad på dessa, därav svårigheten.

Jag skulle bara vilja påpeka för alla intresserade att bestämd form av museum är museet och plural är museer.

Léende = GAAAAAHHHH!!!!! (Kan inte låta bli Valjan, hoppas det är OK att jag använder ditt mycket användbara och tydliga utrop?!)

Ullah, det är inte ens mitt, det är sånt där nätuttryck, som LOL eller duh osv. kan inte ta åt mig äran. däremot tycks jag använda det så frekvent att det associeras med mig..

Ullah, vem är det på din bild? jag blir inte klok på om det är hon Zeta Jones eller inte. för det är väl inte du??

ordning wrote:Svenska språket är fullsmockat av ord som stavas likadant men kan utläsas på olika sätt och har helt olika betydelser.
Borde man då inte markera detta på nåt sätt? Förstå att vara invandrare i detta land!

För att knyta an till en annan tråd i detta forum, lite eller lite har ju vållat en hel del problem...

Vajlan, jag är nyfiken på vilket språk som är ditt modersmål... Men det kanske är hemligt?

helt ohemligt. franska är det jag lärde mig först.

Jag är helt 100 på att jag sett museer skriva "muséet" i sina egna trycksaker mm. Jag har inte reflekterat över om det skulle vara fel.

Men något säger det väl om kidsen börjar skriva betéende och léende? (Inte låter de bli av hänsyn till andra språks eventuella svårighetsgrad. )
Jag undrar om det här ska ses som tillfälliga avvikelser eller början på en ny trend!