När jag var liten insåg jag behovet av att hitta ett uttryck som illustrerade den knäppande rörelse som utförs genom att kröka långfingret och sätta det i spjärn mot tummen, rikta in långfingret mot något och sprätta iväg detta något genom att med hög hastighet räta ut långfingret.
Begreppet fnippa föddes.
Fnippa skiljer sig från att knäppa på så vis att det innebär ett användande av långfingret, medan knäppa innebär att pekfingret istället används.
Jag var övertygad om att detta ord skulle få fäste i vardagssvenskan och försökte pådyvla mina kompisar detta, dock utan någon större framgång. Jag funderade ett tag till och med på om det gick att ta patent på ord.
Än i dag tror jag bara att det är jag och ett ytterst fåtal förutom mig, som använder det här uttrycket... Och jag har aldrig hittat det i SAOL och googlar man på det får man mindre än tio resultat som till största delen är utländska. I sanning sorgligt.
